Allra längst ut

Allra längst ut 

På det här kartbladet finns några av mina absoluta favoriter. Med förutsättningen att alla som paddlar så här långt ut är fullständigt klara över de villkor som gäller så tittar vi på några ess.

Lygna och Kläpparna
Lygna är en unik ytterskärgård, välkänd inte minst genom Sten Rinaldos beskrivningar av sitt paradis. Med kajak når man hela Lygna skärgård men det mesta ligger inom fågelskyddsområde ända in i augusti. Ni kan dock besöka hamnkobben och promenera ut till Rinaldos diktarstuga, om ni frågar hans ättlingar som ofta håller till i bodarna.
Min absoluta favorit i Lygna, ja kanske i hela ytterskärgården, är Kläpparna nästan längst ut mot havet och utanför fågelskyddsområdet. De låga öarna hänger ihop, åtminstone vid lågvatten. Här ser man horisonten åt alla håll och på kvällen kan man se solen gå ner långt inne över Sverige. På Kläpparna kan man ströva barfota i timmar. Undvik dock att trampa på huggormar - tänk på att de är fridlysta. Blir ni inblåsta här så blir ni kvar tills vinden mojnat, ingen är beredd att i dåligt väder åka ut för att hämta er (om ni inte befinner er i sjönöd). Ta med reservproviant.

Skarv och Röder

Skarv är svårtillgängligt men storslaget. Är man vid Lygna och vädret är fint är det värt ansträngningen att paddla över och ströva runt lite på Bodskäret eller Gulskäret. I början på 1900-talet låg man här ute och fiskade strömming i månader i sträck. Så sent som 1945 brann bodarna på Bodskäret ner och med landhöjningen har de sista skyddade hamnarna i Skarv för länge sedan försvunnit.
En kvarvarande och väl underhållen bodby finns däremot kvar på Röder och bör absolut besökas om ni är i Röders skärgård. Det finns extremt lite fritidsbåtar här ute. Paddlar ni i ö-världen öster om Bodkobben kan ni välja och vraka bland egna kobbar. Röder har fått sitt namn efter bergarten som ger hela ögruppen en rödskimrande ton. Till och med huggormarna på Röder är röda.

Svenska Stenarna och utanför.

Från Lygna ser Svenska stenarna ut som två nypudrade gräddsemlor. De är Stockholms skärgårds, ja hela Sveriges yttersta utpost åt öster. För den som lyckats ta sig ända hit ut är strövandet på huvudkobben (med stångmärket) en snarast psykisk/filosofisk upplevelse. Utanför Svenska Stenarna ligger Svenska Björns naturvårdsområde som också är sälskyddsområde året runt. Därinne får man inte ens paddla. Sälarna vet inte var gränsen går och glider man sakta upp efter gränsens västsida får man definitivt se massor med säl - om man törs, de är ganska nyfikna. Paddlar
man upp längs östgränsen kan man gå till Ytterberget - "den östligaste punkt där man kan gå torrskodd i Sverige."  Om ni gör det inser ni snart att "torrskodd" är en felaktig benämning. Fåglarna har heltäckt den 10 meter långa kobben ett oändligt antal gånger. Noggrann fot-tvätt före retur till kajaken anbefalles.

Glöm inte att ni är ohyggligt långt ute, men det vet ni säkert. De här smultronställena längst ut kräver vackert väder.